Kunskapen om Afghanistan är för låg

I SVT Uppdrag gransknings reportage säger Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik att de inte skickar människor till döden på grund av allt de gör i frågan, med landinformation och när de tittar på de rättsliga bedömningarna.

Ändå gör Migrationsverket fortfarande felbedömningar. Ett tydligt exempel är fallet med de två bröderna där den ene brodern, svårt synskadade Hassan, tog sitt liv.

Lagen är väldigt strikt, men i botten ligger ändå en tolkning av migrationsverket som baserar sig på kunskapen om Afghanistan.

Vi anser att det behövs utbildning av fler specialister i afghansk historia, kultur, traditioner, samhällsfrågor, folkgrupper, politik, nyckelpersoner och geografi.

Att detta sker är mycket viktigt då utsatta kvinnor, personer ur förföljda minoritetsgrupper som hazarer, HBTQ-personer, religiöst oliktänkande och ateister riskerar att utvisas med stor fara för eget liv.

På grund av osäkerheten är psykisk ohälsa också ett stort problem.

Den amerikanska underrättelsetjänsten bedömer att situationen i Afghanistan kommer att utvecklas till fördel för våldsverkarna i landet om ingen görs på ett väldigt annorlunda sätt.

Många som var för unga för att utvisas när de kom till Sverige har också nu hunnit bli 18 och riskerar utvisning.

Antalet personer som väljer att ta sina egna liv blir större och desto fler människor som utvisas med överhängande risk för eget liv desto mer svärtas Sveriges bild som en humanitär stormakt.

Vi har sex förslag till förbättringar.

  1. Stoppa utvisningarna omedelbart på grund av bristande information.
  2. Migrationsverkets generaldirektör samt rättschef behöver ökade kunskaper om Afghanistan. Detsamma gäller för migrationsdomstolen.
  3. Migrationsministern borde utlysa experttjänster för att specialisera sig i afghanska frågor. Detta ser vi som en nyckel till en mer effektiv migrationspolitik. Specialistkunskap är något som även med fördel kan utökas på EU-nivå.
  4. Ompröva alla avslagna asylansökningar av personer med afghanskt medborgarskap.
  5. Informera barn om asylprocessen och asylrätt på ett enkelt och lättförståeligt sätt och klargör vad som är godtagbara asylskäl.
  6. Migrationsverket bör använda tolkar som har god kunskap i den asylsökandes språk, kan de termer och begrepp som används inom asylfrågor. Kontroll borde ske för att fastslå om en asylsökande talar persiska eller dari. Det finns annars en stor risk att meddelanden förvanskas mellan asylsökande och tjänsteman.

Med mer uppdaterad statistik om konflikten inklusive de senaste veckornas och dagarnas attacker så kan konflikten i Afghanistan likställas med kriget i Syrien när det gäller risk för enskild person. Det är dags att stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Publicerat: https://www.svt.se/opinion/amiri-och-saask-om-afghanistan

Utveckla kompetensen rörande Afghanistan hos migrationsverkets och migrationsdomstolens beslutsfattare så att fler slipper dö i onödan

Den 20:e september valde Asad, en 18-årig afghansk asylsökande med svår synnedsättning att ta sitt liv efter att migrationsverket beslutat att utvisa honom och hans lillebror Esmat. Detta var ett beslut som i efterhand kom att visa sig vara fattat på felaktiga grunder. Vi försökte redan i vår tidigare artikel om läget i Afghanistan att få migrationsverket och beslutsfattare i migrationsfrågor att omvärdera sin uppfattning om läget i Afghanistan för att undvika att personer utvisades utan tillräcklig information som grund till beslut. Tyvärr är det för sent för att rädda Asads liv, men vi kan fortfarande agera mot bristerna för att rädda andra. Migrationsverket erkände själva bristerna och medgav att de skulle vidta omedelbara interna åtgärder. Detta anser vi dock kommer ta avsevärd tid både för planering och införande. Många afghaner har redan nu valt självmord framför utvisning. Vi vill således snabbt komma fram till en konstruktiv lösning på denna situation.

 

Vår vilja är därför nu att utveckla kompetensen rörande Afghanistan hos migrationsverkets och migrationsdomstolens beslutsfattare så att fler slipper dö i onödan.

 

Vi har skrivit några utvecklingspunkter och åtgärder som vi anser lämpliga att vidta på både kort och lång sikt.

 

  1. Stoppa utvisningarna omedelbart på grund av bristande information. Dessutom har den amerikanska underrättelsetjänsten uttalat sig om att läget i Afghanistan kommer att förvärras om inget görs på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare. I olika fall så har FN direkt lagt sig i och avbrutit avvisningar. Asad ansågs också förmögen att förse Esmat med ett kontaktnätverk i Afghanistan, vilket också senare ansågs som en felaktig bedömning. Migrationsverket har själva sagt att landinformationen inte var tillräcklig vid bedömningen av de båda brödernas asylskäl.

 

  1. Migrationsverkets generaldirektör samt rättschef behöver utökad kunskap om Afghanistan och detsamma gäller för migrationsdomstolen. Domare skulle behöva en gedigen kunskap om Afghanistan eller ha stöd från någon rådgivare. Asylrättsprövning sker fyrkantigt trots en komplex situation. Lagar är dessutom ofta fattade utifrån en svensk kontext som har stora brister vid tillämpning mot den afghanska kontexten.
  2. Samtidigt kan migrationsministern utlysa tjänster för experter att specialisera sig i afghanska frågor. Detta ser vi som en nyckel till en mer effektiv migrationspolitik. Specialistkunskap är något som även med fördel kan utökas på EU-nivå. Det behövs utbildning av fler specialister på frågor rörande afghansk historia, kultur, traditioner, samhällsfrågor, folkgrupper, politik, nyckelpersoner och geografi samt hur de olika delarna påverkar varandra både nu och i ett framtidsperspektiv. Vi har experter specialiserade på många länder och det behövs även om Afghanistan. Att detta sker är mycket viktigt då utsatta kvinnor, personer ur förföljda minoritetsgrupper som Hazara, HBTQ-personer, religiöst oliktänkande och ateister riskerar att utvisas med stor fara för eget liv. Naturligtvis kommer det kosta pengar och ta mycket tid, men då det är en stor mängd flyktingar som ska bedömas och Afghanistan är ett land varifrån vi kan förvänta oss flyktingar även i framtiden anser vi att utbildning är en viktig investering som vi kan satsa på redan nu.

 

  1. Ompröva alla avslagna asylansökningar av personer med afghanskt medborgarskap. Eftersom många afghanska ungdomar har befunnit sig i Sverige under en lång tid har det kostat samhället stora ekonomiska resurser. En del har levt här 6 år utan att ha fått uppehållstillstånd och innan de har fått ett slutgiltigt beslut kan de därför ha levt här i 8 år. Många har börjat göra sig hemmastadda här och utbildar sig vilket gör att utvisningar blir ett slöseri med resurser så väl som människoliv. På grund av osäkerheten så är också psykisk ohälsa ett stort inslag. Många som var för unga för att utvisas när de kom till Sverige har också nu hunnit bli 18 och riskerar utvisning.

 

  1. Informera barn om asylprocessen och asylrätt på ett enkelt och lättförståeligt sätt och klargör vad som är godtagbara asylskäl. När personer inte vet om vad giltiga asylskäl är så undviker de t.ex. att berätta om traumatiska händelser som de har gått igenom och hotfulla situationer som de kan förväntas möta vid ett återvändande. Det finns fall då asylsökande inte har berättat om händelser för tjänstemän och således får avslag trots att giltiga asylskäl i själva verket fanns. Detta ställer även stora krav på en intervjuares förståelse för psykisk ohälsa och hur människor påverkas.

 

  1. Migrationsverket bör använda tolkar som har god kunskap i den asylsökandes språk, kunna de termer och begrepp som används inom asylfrågor samt ha en god kunskap om Afghanistan, olika folkgrupper och deras kultur. Kontroll bör ske för att fastslå om en asylsökande talar persiska eller dari. Det finns annars en stor risk att meddelanden förvanskas mellan asylsökande och tjänsteman.

 

Antalet personer som väljer att ta sina egna liv blir större och desto fler människor som utvisas med överhängande risk för eget liv desto mer svärtas Sveriges bild som en humanitär stormakt. Därför vill vi att migrationsverket, migrationsdomstolen och migrationsministern tar till sig de punkter vi nämnt för att: utveckla kompetensen rörande Afghanistan hos migrationsverkets och migrationsdomstolens beslutsfattare så att fler slipper dö i onödan.

 

Publicerat: https://www.svt.se/opinion/amiri-och-saask-om-afghanistan

 

 

En artikeln FRÅN augusti 2012

En artikeln FRÅN augusti 2012 då jag och min familj hade varit ett år och sex månader i Sverige! 😀 Jag jobbade som tolk på Eductus där vi blev intervjuade av Länstidningen (LT)!

Siktar högt gör vi fortfarande och vi är i rätt väg tror jag! Vi bara tror fortfarande på att ingenting i livet är gratis!!

Stora syster har tagit sin kandidatexamen i media och kommunikation förra termin!

Lilla syster pluggar master i civilingenjör i medicinteknik på KTH!

Mellersta syster och storebror är utbildade undersköterskor och är fastanställa i kommunen!

Jag är statsvetare! 😀

För att hjälpa folk, samhället och människor måste man ha rätt kunskap i handen! Kunskap är makten tror jag på!!

Artikeln:

http://www.ltz.se/jamtland/stromsund/syskonen-amiri-siktar-framat

Vems säkerhet? De afghanska ungdomarnas eller Sveriges? Eller bådas?

Sverige behöver upplysas om vilken verklighet de skickar människor till. Vi är två personer med personliga kopplingar till Afghanistan. En av oss är etnisk afghan uppvuxen i Iran och numera statsvetare. Senast den andra av oss var i Afghanistan innehöll den personliga utstyrseln automatkarbin, pistol och skyddsutrustning. Läget har inte blivit bättre sen dess och har till och med förvärrats. Vi vill båda skapa ett bättre Sverige och delar därför med oss av vår korta text för att visa varför vi vill att beslutsfattare omvärderar säkerhetsläget i Afghanistan och avbryter deportationerna. Ibland har media rapporterat om säkra områden som t.ex i huvudstaden Kabul, men attacker den senaste tiden har visat att inte heller detta område är säkert. Enligt Generallöjtnant Vincent Stewart, chef på det amerikanska försvarets gemensamma militära underrättelsetjänst DIA kommer säkerhetsläget att fortsätta att försämras om de (USA) inte gör något väldigt annorlunda än vad de har gjort tidigare. Syftet med en svensk militär insats i Afghanistan var bland annat att skydda mänskliga rättigheter. Sverige har nu valt att utvisa människor från historiskt och idag förföljda minoritetsgrupper som t.ex Hazara, ungdomar, inklusive kvinnor till ett land där de riskerar att dödas. Många av dessa människor har också redan påbörjat utbildningar och börjat göra sig hemmastadda i Sverige med drömmar om att bidra till vårt samhälle. Etniska afghaner som har vuxit upp i Afghanistans grannland Iran räknas ändå tillhöra Afghanistan. Ofta ifrågasätts afghaners anledning till att lämna Iran. I Iran får de uppehållstillstånd, men är strukturellt och institutionellt diskriminerade. De behöver betala en särskild skatt och får betala för sin utbildning till skillnad från iranier. Afghaner får inte tillgång till vissa utbildningar som t.ex kärnkraft och läkarutbildning. De får inte heller jobba på statliga myndigheter eller iransk nationell media. Uppehållstillstånd är också villkorade och afghaner tillåts inte återvända till Iran när de väl har lämnat landet. Många av de som får domen utvisning till Afghanistan ifrån Sverige har därför i själva verket aldrig varit där. Den svenska migrationspolitiken har under den så kallade flyktingkrisen säkerhetiserats, vilket innebär att de stora mängderna migranter har uttalats som ett hot mot rikets säkerhet och den allmänna ordningen i Sverige vilket har förskjutit tyngdpunkten från människors rättigheter och mänsklig säkerhet till rikets säkerhet. De stora mängderna migranter har naturligtvis lett till en 1 belastning på samhällsfunktioner så som hälso- sjukvård, arbetsförmedling, boende och polis. Vi tycker dock att detta synsätt, att migranter utgör en belastning som ses som en direkt motpol till rikets säkerhet och den allmänna ordningen, bör betraktas på ett annat mer nyanserat sätt. De temporära uppehållstillstånden som rättfärdigas genom att de påstås motivera individer till integration har istället skapat osäkerhet, stress och varit direkt kontraproduktiva ur ett integrationsperspektiv. De särskilda åtgärder som nu tillämpas kan också ifrågasättas utifrån huruvida de är förenliga med FN:s barnkonvention. Ett återkommande argument mot att låta människor stanna i Sverige är av ekonomisk karaktär. Visst blir det stora ekonomiska kostnader på kort sikt, men på sikt så kan de bli värdefulla resurser, om de fortfarande har viljan kvar. Viljan finns och vi har båda upplevt den i de stora massorna av ungdomar. Viljan finns, men hur länge? John Donne skrev 1623 att “ingen människa är en ö”. Ett människoöde sker inte i ett vakuum. Vi får aldrig glömma att varje utvisning är en människa, någons son eller dotter, kanske en syster eller bror. Vissa har lämnat oss genom att ta sina egna liv. Just nu väntar en familj med tre barn som har fått sitt tredje och sista avslag på sin asylansökan på utvisning. Utvisningar och fientlighet mot de afghanska flyktingarna slår undan den vilja till integration som vi nu behöver som mest. Då är det bättre enligt oss att satsa resurser på att hindra skatteflykt och banker som tar ut oproportionerligt stora vinster. Från individer som är negativa till folk från Afghanistan har vi hört dem säga att vi importerar kvinnoförtryck och brottslighet. Det som är viktigt att komma ihåg är att dessa patriarkala strukturer främst förekommer bland de äldre generationerna och hos de som sitter på maktpositioner som t.ex. mullor. Det förekommer dessutom en misstro bland de afghanska ungdomarna mot den afghanska regeringen eftersom den betraktas som korrupt och oförmögen att garantera ungdomarnas säkerhet. Den svenska gränsen är inget filter för negativa kulturella inslag, men att förändra människors uppfattning är inget oöverkomligt hinder. Vi anser att det är statens uppgift att straffa de få som faktiskt begår brott, inte att behandla den stora massan utifrån generaliseringar. Inom den svenska polisen utförs utbildning där poliseleverna får bevittna barnpornografibrott för att förbereda dem för att motverka denna typ av brott. Vi undrar hur personer som tycker att Sverige inte ska ta emot afghaner hade agerat om de fått se bilder eller videor på, bevittna eller 2 höra ögonvittnen berätta om de handlingar som de afghaner som nu utvisas riskerar att utsättas för. Vi i Sverige kan till stor utsträckning blunda för de handlingar som de utvisade riskerar att utsättas för, men de är väl dokumenterade och kanske borde de som fattar utvisningsbeslut få se dessa handlingar på nytt innan de uttrycker sig i frågan. Att se dessa handlingar som talibaner, IS och andra grupper utför på olika platser i världen skulle kanske sätta spår; Att höra de uppgivna skriken från en kvinna som sitter fast i en grop upp till midjan, omgiven av män som kastar sten på henne tills hon dör för att hon valt fel kärlekspartner, eller att se skräcken och tårarna i en tvåårig flickas ögon innan hon ska brännas levande av IS efter att hennes familj försökt fly från IS-kontrollerat område, sätter sina spår även genom en dator- eller TV-skärm. Kanske skulle vi få åsidosätta mer ekonomiska resurser för psykologtjänster. Men, skulle det inte också vara värt det för att förhindra att de passivt eller aktivt ser till att fler människor får bevittna och uppleva liknande händelser på ett betydligt närmre avstånd än genom en dator- eller TV-skärm? Fast kanske vore det ändå bättre att lyssna direkt på de som nu riskerar utvisning och agera direkt och omvärdera säkerhetsläget i Afghanistan och avbryt deportationerna. Ungdomarna på medborgarplatsen har visat att om vi slutar att betrakta dem som ett hot och istället står upp för deras säkerhet och låter dem stanna, då kommer de att kunna bli till en ekonomisk, arbetsmässig och kunskapsmässig resurs för Sverige.

Marzieh Amiri – Statsvetare

Robin Sääsk – Fd Underrättelseofficer med erfarenhet av två missioner i Afghanistan.

https://nyheter24.se/debatt/891696-sittstrejk-utvisa-ungdomar-till-doden

Marzieh Amiri, från Afghanistan undrade också varför medierna inte kan rikta fokus på de positiva aspekter av invandring. – Jag har börjat arbeta och betala skatt redan sju månader efter att jag kom till Sverige. Och jag är inget undantag eller ensam, jag känner många nyanlända kvinnor som arbetar. De som har flytt hit tar med sig också resurser som samhället kan ha nytta av. Men de positiva aspekterna intresserar inte medierna, beklagade Amiri. – Jag är en individ. Jag kan en dag bli statsminister i Sverige! Men enligt medierna är jag bara en kvinna från Afghanistan. Amiri kritiserade dessutom mediebilden av kvinnor från Afghanistan som offer och förtryckta, en bild hon menar inte är nyanserad. – Vi har starka kvinnor, utbildade och kunniga kvinnor i Afghanistan. https://feministisktperspektiv.se/2016/04/26/det-talas-och-rapporteras-om-oss-nu-vill-vi-ta-ordet/

Första blogginlägget

Marzieh Amiri

De positiva sidorna skyms bakom fokusen på migrationskrisen

När jag var yngre brukade jag undra när mina föräldrar skulle återvända till Afghanistan. Jag ville se mitt okända hemland som de hade flytt från när Sovjetunionen invaderade i början på 1980-talet. Min far tillhör folkgruppen hazarer som har utsatts för strukturell och institutionell diskriminering sedan 1800-talet. Under åren då Abdur Rahman Khan var kung, från 1880 till 1901, dödades mer än 60 procent av hazarerna på grund av deras etnicitet och religionstillhörighet. Nu är det talibanerna som fortsätter ”utrensningen”.

Idag förstår jag varför min familj inte vill återvända. Jag ser också vilka svårigheter det skulle vara för mig som kvinna att fortsätta livet i ett patriarkalt samhälle. När jag var elva år började den typen av insikter och frågor att uppta min tankeverksamhet. Varför ska barn och tjejer få så olika möjligheter i sitt liv? Hur blir det krig i ett land? Hur kan man födas som invandrare?Även om jag växte upp i Iran har jag alltid känt mig mer afghansk än iransk. Skyldigheterna finns där, men inte rättigheterna. Jag har till exempel aldrig haft något annat än tillfälligt uppehållstillstånd. Trots att jag var förunnad att ha föräldrar som kunde betala för min skolgång oroade jag mig ständigt för att staten inför varje nytt skolår skulle bestämma att jag inte fick fortsätta studera på grund av min nationalitet.

Orättvisorna som präglade min uppväxt födde mitt intresse för politik och mänskliga rättigheter. Jag ville tidigt lära mig mer i frågor om jämlikhet, jämställdhet och barns rättigheter. Genom att alltid titta på nyheterna skaffade jag mig mer kunskap om vad som händer runt om i världen och jag insåg att världen varken börjar eller slutar i det land du bor i.

Mitt liv gick vidare utanför Iran: 2011 flyttade jag och familjen från en stad med nio miljoner invånare till en ort i norra Sverige med 4000 invånare. Det var en märklig känsla att komma till ett land med en befolkning lika stor som antalet invånare i den stad som jag växte upp i. Den första tiden var det kaos och jag grät ofta, men livet började på nytt. Friheten hade jag även haft i Iran, men här vann jag rättigheter. Jag har alltid velat känna att min röst betyder något och därför hade jag bråttom med allt. Hoppet att kunna ta mig till Stockholm och utbilda mig vid universitet drev mig framåt. Både jag och mina systrar klarade SFI på fem månader. För att träffa människor gick vi till alla tänkbara ställen: mataffären, banken, biblioteket… Vi skämdes inte utan gick bara rakt fram till folk och introducerade oss. När det var midsommar tog vi del av festligheterna och folk hjälpte oss att förstå vad det var vi dansade runt.

Jag tror på självhjälp. Det går inte att förlita sig på att någon annan ska ta ens hand och visa vägen. Jag bjöd in mig själv i olika sammanhang och efter sju månader i Sverige började jag gå bredvid en coach på Arbetsförmedlingen. Sedan dess har jag jobbat på olika ställen: på ett lotsföretag med samhällsinformation till nyanlända, som studiehandledare och modersmålslärare på högstadiet, och som timanställd på flyktingmottagningen i Strömsunds kommun. I dag studerar jag programmet för internationell migration och etniska relationer vid Södertörns högskola. Samtidigt som jag pluggar är jag aktiv som vice ordförande för ett av studentförbunden och som volontär i Röda korsets kompisgrupp. Jag sjunger också i en kör för nyanlända.

Min dröm är att en dag kunna besöka Afghanistan – när det blivit fred, men jag ser inte att det är där min framtid finns. Jag vill bli Europaparlamentariker eller kanske statsminister i Sverige. Man behöver inte vara född här eller vara en man för att komma dit. Jag kom hit som flykting, men jag är en stark individ som tar mig framåt och dit jag vill.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Det finns i dagsläget ett stort fokus på nyanlända, men varför är killar från Afghanistan så synliga och vi tjejer så osynliga? Ordet verkar per automatik gå till killarna, men det är många tjejer som vill intervjuas och att deras åsikter kommer fram. Om man kommer från ett samhälle som inte lyfter upp människor utan som vill ta ned en är det lätt att framförallt kvinnor backar de när de tänker på vad som kan komma efter en publicering. Det är synd eftersom det är viktigt att möta fördomar genom att höra bredden av röster – killar och tjejer från Afghanistan och andra länder. När det blir en obalans i vem som syns och hörs kan det förstärka fördomsfulla tankar hos dem som kommer från patriarkala samhällen. Trots att det talas mycket om Sverige som ett jämställt land tycks mycket bestämmas inom en patriarkal ordning.

Det är positivt att migrationsfrågor diskuteras mycket i massmedier. Vi lever i vad som kallas ”the age of migration” och det är bra att upplysa om migration, men själv föredrar jag att ta del av kunskap genom böcker, dokumentärfilmer och filmer. I mina ögon förmedlar den typen av uttrycksmedel mer fakta om migration och är mindre politiskt präglade. Tv, radio och tidningar fokuserar ofta på den negativa sidan av migration för att vinna uppmärksamhet och skapa debatt. De vill få fler tittare och läsare, men på köpet sprids en dålig bild av migration hos svenska befolkningen. De positiva sidorna skyms bakom fokuset på ”migrationskrisen” och frågor om landets säkerhet och ekonomiska förluster. Det kan orsaka hat och föda oönskade kommentarer på sociala medier, vilket får effekter som förstärker uppdelningen av ett ”vi” och ett ”dom”. Men hur länge ska man till exempel räknas som afghan och inte svensk? Trots att man har ett svenskt pass blir man ofta betraktad som en kvasimedborgare – oavsett hur länge man har bott här. Den här typen av strukturer drabbar alla i samhället på ett negativt sätt.

Jag är en bra person som ger till samhället. Ungefär 60 procent av nyanlända är utbildade, och vi är alla resurser som leder till ekonomisk tillväxt i Sverige. Jag förväntar mig att politiken och medier gör mer för att tydliggöra den positiva effekten som migration och nyanlända medför.

http://migtalks.com/persons/marzieh/