Sverige behöver upplysas om vilken verklighet de skickar människor till. Vi är två personer med personliga kopplingar till Afghanistan. En av oss är etnisk afghan uppvuxen i Iran och numera statsvetare. Senast den andra av oss var i Afghanistan innehöll den personliga utstyrseln automatkarbin, pistol och skyddsutrustning. Läget har inte blivit bättre sen dess och har till och med förvärrats. Vi vill båda skapa ett bättre Sverige och delar därför med oss av vår korta text för att visa varför vi vill att beslutsfattare omvärderar säkerhetsläget i Afghanistan och avbryter deportationerna. Ibland har media rapporterat om säkra områden som t.ex i huvudstaden Kabul, men attacker den senaste tiden har visat att inte heller detta område är säkert. Enligt Generallöjtnant Vincent Stewart, chef på det amerikanska försvarets gemensamma militära underrättelsetjänst DIA kommer säkerhetsläget att fortsätta att försämras om de (USA) inte gör något väldigt annorlunda än vad de har gjort tidigare. Syftet med en svensk militär insats i Afghanistan var bland annat att skydda mänskliga rättigheter. Sverige har nu valt att utvisa människor från historiskt och idag förföljda minoritetsgrupper som t.ex Hazara, ungdomar, inklusive kvinnor till ett land där de riskerar att dödas. Många av dessa människor har också redan påbörjat utbildningar och börjat göra sig hemmastadda i Sverige med drömmar om att bidra till vårt samhälle. Etniska afghaner som har vuxit upp i Afghanistans grannland Iran räknas ändå tillhöra Afghanistan. Ofta ifrågasätts afghaners anledning till att lämna Iran. I Iran får de uppehållstillstånd, men är strukturellt och institutionellt diskriminerade. De behöver betala en särskild skatt och får betala för sin utbildning till skillnad från iranier. Afghaner får inte tillgång till vissa utbildningar som t.ex kärnkraft och läkarutbildning. De får inte heller jobba på statliga myndigheter eller iransk nationell media. Uppehållstillstånd är också villkorade och afghaner tillåts inte återvända till Iran när de väl har lämnat landet. Många av de som får domen utvisning till Afghanistan ifrån Sverige har därför i själva verket aldrig varit där. Den svenska migrationspolitiken har under den så kallade flyktingkrisen säkerhetiserats, vilket innebär att de stora mängderna migranter har uttalats som ett hot mot rikets säkerhet och den allmänna ordningen i Sverige vilket har förskjutit tyngdpunkten från människors rättigheter och mänsklig säkerhet till rikets säkerhet. De stora mängderna migranter har naturligtvis lett till en 1 belastning på samhällsfunktioner så som hälso- sjukvård, arbetsförmedling, boende och polis. Vi tycker dock att detta synsätt, att migranter utgör en belastning som ses som en direkt motpol till rikets säkerhet och den allmänna ordningen, bör betraktas på ett annat mer nyanserat sätt. De temporära uppehållstillstånden som rättfärdigas genom att de påstås motivera individer till integration har istället skapat osäkerhet, stress och varit direkt kontraproduktiva ur ett integrationsperspektiv. De särskilda åtgärder som nu tillämpas kan också ifrågasättas utifrån huruvida de är förenliga med FN:s barnkonvention. Ett återkommande argument mot att låta människor stanna i Sverige är av ekonomisk karaktär. Visst blir det stora ekonomiska kostnader på kort sikt, men på sikt så kan de bli värdefulla resurser, om de fortfarande har viljan kvar. Viljan finns och vi har båda upplevt den i de stora massorna av ungdomar. Viljan finns, men hur länge? John Donne skrev 1623 att “ingen människa är en ö”. Ett människoöde sker inte i ett vakuum. Vi får aldrig glömma att varje utvisning är en människa, någons son eller dotter, kanske en syster eller bror. Vissa har lämnat oss genom att ta sina egna liv. Just nu väntar en familj med tre barn som har fått sitt tredje och sista avslag på sin asylansökan på utvisning. Utvisningar och fientlighet mot de afghanska flyktingarna slår undan den vilja till integration som vi nu behöver som mest. Då är det bättre enligt oss att satsa resurser på att hindra skatteflykt och banker som tar ut oproportionerligt stora vinster. Från individer som är negativa till folk från Afghanistan har vi hört dem säga att vi importerar kvinnoförtryck och brottslighet. Det som är viktigt att komma ihåg är att dessa patriarkala strukturer främst förekommer bland de äldre generationerna och hos de som sitter på maktpositioner som t.ex. mullor. Det förekommer dessutom en misstro bland de afghanska ungdomarna mot den afghanska regeringen eftersom den betraktas som korrupt och oförmögen att garantera ungdomarnas säkerhet. Den svenska gränsen är inget filter för negativa kulturella inslag, men att förändra människors uppfattning är inget oöverkomligt hinder. Vi anser att det är statens uppgift att straffa de få som faktiskt begår brott, inte att behandla den stora massan utifrån generaliseringar. Inom den svenska polisen utförs utbildning där poliseleverna får bevittna barnpornografibrott för att förbereda dem för att motverka denna typ av brott. Vi undrar hur personer som tycker att Sverige inte ska ta emot afghaner hade agerat om de fått se bilder eller videor på, bevittna eller 2 höra ögonvittnen berätta om de handlingar som de afghaner som nu utvisas riskerar att utsättas för. Vi i Sverige kan till stor utsträckning blunda för de handlingar som de utvisade riskerar att utsättas för, men de är väl dokumenterade och kanske borde de som fattar utvisningsbeslut få se dessa handlingar på nytt innan de uttrycker sig i frågan. Att se dessa handlingar som talibaner, IS och andra grupper utför på olika platser i världen skulle kanske sätta spår; Att höra de uppgivna skriken från en kvinna som sitter fast i en grop upp till midjan, omgiven av män som kastar sten på henne tills hon dör för att hon valt fel kärlekspartner, eller att se skräcken och tårarna i en tvåårig flickas ögon innan hon ska brännas levande av IS efter att hennes familj försökt fly från IS-kontrollerat område, sätter sina spår även genom en dator- eller TV-skärm. Kanske skulle vi få åsidosätta mer ekonomiska resurser för psykologtjänster. Men, skulle det inte också vara värt det för att förhindra att de passivt eller aktivt ser till att fler människor får bevittna och uppleva liknande händelser på ett betydligt närmre avstånd än genom en dator- eller TV-skärm? Fast kanske vore det ändå bättre att lyssna direkt på de som nu riskerar utvisning och agera direkt och omvärdera säkerhetsläget i Afghanistan och avbryt deportationerna. Ungdomarna på medborgarplatsen har visat att om vi slutar att betrakta dem som ett hot och istället står upp för deras säkerhet och låter dem stanna, då kommer de att kunna bli till en ekonomisk, arbetsmässig och kunskapsmässig resurs för Sverige.

Marzieh Amiri – Statsvetare

Robin Sääsk – Fd Underrättelseofficer med erfarenhet av två missioner i Afghanistan.

https://nyheter24.se/debatt/891696-sittstrejk-utvisa-ungdomar-till-doden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s